Det hade kunnat sluta bra..

..men det gjorde det inte. Hade först en finfin dag trots endel snorande..hade precis lärt mig leva med den nivå som det då låg på. Packade in oss i bilen efter att middagen var intagen o styrde kosan hem till Linda med familj..

Lycklig kille med sin första moppe

..för att där fira goproppen Filip på 2-års dagen. Blidde ett mysigt kalas med tårta, härj, ballonger o allt som hör till..så långt allt väl. Men vad händer då vi sitter i bilen på vägen hem? Det var verkligen som att trycka på en knapp..framförallt på mig o Nils. Den där snornivån alá lagom var ett minne blott. Kroknade i hop riktigt o än värre o på två röda..samma stund som en VIDRIG hosta tog fart (har aldrig varit med om värre i hela mitt liv o naturligtvis gjorde den entre då vi skulle sova o en massa många timmar till) + att vi sedan på sena natten kunde konstatera feber för oss två. Jahapp. Är det här botten på snorträsket? Vänder det nu mån tro? Kan ju alltid hoppas.

Blir med andra ord en sjuk hemmdag..mitt i renoveringen. Men det gör oss alls inget. Då har vi "trots allt" ngt att roa oss med..att titta på ist för tv. 

Godmorgon.