..visst lever Tant, absolut. Nu gör jag det iaf. Har under dagens första timmar legat i fosterställning i ett soffhörn o tyckt väldans synd om mig själv..eller mest svurit egentligen. Varför ska vi kvinnor måsta lida av ngt så trist som menstruation. Det må vara ett tecken på att "man fungerar" men samtidigt, tack men nej tack. Har på senare år, speciellt efter att mina gossar kom till världen fått sådana onda besvär i samband med detta. Det går nästan att jämföra med stunderna innan man ska föda barn. Ryggen o magen lixom krampar i hop i en vidrig smärta samtidigt som man mår sådär lagom illa. Ingen hit, ingen höjdare..men nu är jag somsagt på benen igen då det värsta avtagit o det känns som att de sista timmarna på denna dag kan blir rätt ok "trots allt".
Vi håller fortfarande på att vela i vilken brasa vi ska besöka, den i närheten av oss eller den mitt i byn. Tror på det sistnämnda fast att det egentligen är så mkt bättre den närmast oss. Där är det lugnare samt mer barnvänligt på någe vis..men för att Andreas ska ha så nära som möjligt till stationen vid ev utryckning (vilket är högst troligt att det blir..tyvärr) så måste vi anpassa oss därefter om vi vill vara samlade hela familjen. Blir kanske en snabbis både här o där..vi får se. Tror vilket som att vi inte blir ute allt för länge då här plötsligt är vinterkyla. Solen har kikat fram ett par få stunder men till "ingen nytta", kallt iaf.
Strax dax för middag som dagen till ära kommer att bestå av ngt så enkelt men gott som spagetti & ost-skink-pasta sås.
Ses.










































