..flera gånger o det var i natt. Var lite stök o bök pga av hosta, skrikande katt "osv" o för varje gång jag somnade om så drömde jag samma sak, jag var gravid. Det var med blandade känslor som jag tog emot beskedet som i sig kom som en överraskning, var inte planerat. Minns att jag bla klurade i hur vår resa till Thailand skulle gå med en liten en, hur var o när jag skulle bli föräldraledig, om jag hade kvar ngr mammakläder, om vi hade kvar spjälsängen osv Det var så verkligt på ngt vis. Inga "flum drömmar" då allt är sådär lagom gälet..nej, det var som påriktigt. O för var gång jag vaknade till så blidde det med ett ryck "men herregud..jag är gravid"..för att andetagen senare inse att det bara var en dröm.
Hur är det då i verkliga verkligheten..är detta ngt jag önskar, dagdrömmer om, vill? Svaret är nej..det är det inte. Skulle till o med kunna dra till med att säga "det finns inte på kartan"! Visst finns tanken där ibland hur det skulle kunna vara med ett barn till, absolut men jag/ vi har ändå ingen önskan om det. Har sagt det förr o jag säger det igen..den där göra-barn-karusellen är ngt varken jag eller Andreas vill gå igenom igen. Det räcker med att tänka tillbaka på de år..nästan 6år som vi "höll på" innan vårt inte så lilla men stora mirakel Nils äntligen kom till världen (Edward blidde till omg utan ngr som helst problem) o det efter alldeles för många motgångar. Ryser på ngt vis då jag tänker på det. Alla undersökningar, utredningar, provtagningar, bakslag, operationer, missfall, hormonpåslag, samtal, mediciner, sjukskrivningar, negativa gravtest o andra ledsamheter o nej, det är inget jag vill gå igenom igen. Vi är dessutom "dömda" att inte lyckas få barn på egen hand efter att jag opererat bort "halva inredningen" (pga cystor) så att vi skulle lyckas igen (Nils blidde till fast att det "inte var möjligt" - tack gode gud för det!) det ser jag som omöjligt, den chansen får vi aldrig igen. Alltså, drömma att jag är gravid..visst, det går an men i verkligheten, nej tack.
Godmorgon.