En kort men dubbelt så lång..

..promenad begav jag mig på tidigare..eller dubbelt så ansträngande kanske man ska säga. Strålande sol o lagom friskluftskyligt men glashalt. Tror jag spände exakt varenda muskel i kroppen medans jag halkade mig fram o när jag väl kom hem så kändes det som att jag skulle ha gått ett par mil, minst. Men visst, tanken var ju att jag skulle anstränga mig en aning så såhär i efterhand känns det väl ändå ok då det blidde en kort men mkt "givande" promenad.

Var med Edward till tandläkaren i morse. Gick som smort, inga anmärkningar alls. Jag håller ett par tummar på att han ärvt min tandstatus eller vad det så vacker heter. Jag har, trots att jag alls inte är speciellt noga med mina tänder bara haft ett enda litet hål som jag knappt kan räkna. Hade det i en mjölktand o den drogs för sisådär 20år sedan men i övrigt så har jag haft turen på min sida o aldrig haft varken hål eller andra besvär (peppar peppar!) 

Annars då en mitt-i-november-dag som denna? Jo tack fint..bortsett från att jag saknar Andreas ngt så in i den. Den första delen på 1½ v, fram till i dag har gått förvånansvärt bra. Allt har rullat på o tiden har gått trots saknad..men plötsligt så känns det inte lika lätt längre. För att göra en lång historia kort, nu vill jag att min guube kommer hem!

Dax för middagsgöra. Ses.