Tänk att så lite..

..kan betyda så mkt o att mkt kan betyda än mer. De två senaste dygnen har varit som ett litet töcken..både i själ o kropp. Förutom att jag mått riktigt risigt så har jag lixom känt mig ledsen på någe vis. Tror, som jag tidigare nämnt att detta snuvande tatt knäcken på mig..i kombination med "annat runtomkring" som förvärrat den mentala biten. I friska fall skulle jag förmodligen inte reagera så kraftigt som jag gjort på vissa saker men som det varit nu så har allt blitt värre. Bara den biten att Andreas inte varit hemma då jag mått som allra sämst, det har känts riktigt jäkligt..samtidigt som jag varit/ är glad för hans skull att han äntligen blitt kallad till denna utbildning (har stått i kö flera år) 

Har om jag ska vara riktigt ärlig torkat tårar lika ofta som snor de senaste dagarna..men så poppar det upp dem där "småsakerna" som betyder så väldans mkt. Fick i går bla många meddelanden, samtal o krya-på-hälsningar från när o fjärran som vips fick mig på betydligt bättre humör och som den stora pricken ovan i:et så överraskade Andreas mig med att komma hem..för att kliva upp kl 5 i morse o återvända till utbildningen. Kan säga som så att det kom en o en annan tår då oxå - älskar dig Andreas! :)

Men..idag är det ny dag nya tag o jag känner redan en förbättring på måendet. Har fortfarande feber men av hanterbar grad o jag kan utan större problem sitta upprätt, "gå omkring" utan att få kräk eller yrselanfall. Edward är oxå hemma med mig då även han tyvärr insjuknade i feber i går..men han som mig är piggare idag så vi ska nog få till en riktigt braig film-tittar-äta-glas-lat-vilar-dag "trots allt".

Godmorgon.

Ingen kan vara nere med en ballong - Nalle Puh