Hopp om livet..

Känner mig ngt bättre idag (har bara snittat en temp på 38-38.5)..fast att jag egentligen inte känt efter så mkt, har sovit i stort sett nonstop i ett dygn. Hade det inte varit för att Andreas larmdosa (nej jag vet inte hur man stänger av den) gått het så hade jag förmodligen inte vaknat alls under alla dessa timmar som passerat. Har lyckats genomföra ett stycke dusch, petat i mig ngr ätbara ting, pratat med Andreas (som jag saknar mer än någonsin..Nils oxå för den delen, han sover ett dygn till hos farmor o farfar..Edward är hemma med mig) o ja, nu sittligger jag i soffan o gör inte speciellt många knop. Är sugen på att ta en nypa friskluft i form av världens kortaste promenad. Känns som att det skulle behövas efter allt "degande" men samtidigt, jag orkar inte. Hoppas ist att det är genomförbart i morgon..eller som minst att jag åtminstone kan sitta ute en stund.

Herregud vilka jag-tycker-synd-om-mig-själv rader..men så är det. Står fast vid att jag aldrig..eller nästan aldrig känt mig så förbannat ynklig som nu. Tack o lov så har jag en mkt hjälpsam o förstående Edward här hemma. Han har nog samma ompysslingsklass som Andreas..om inte bättre :)

I morgon är det hans stora dag, hans 10år dag! Mammas lilla kille blidde stor på ett litet litet kick - återigen overkligt men alldeles sant. Och trots den sjukhet som för tillfället råder o trots pappa Andreas frånvaro så ska den iaf firas på bästa möjliga vis!

Dax för en skvätt kaffe..den första på snart 2 dygn (!) Är konstigt nog inte speciellt sugen men har ett hopp om att kaffet ska ge mig en liten piggnadskick iaf.

Godmorgon - Godkväll