Det finns en negativ sak..

..som uppstått eller pågår sedan vi, hela familjen gick på semester. Eller negativ..jag vet inte riktigt hur jag ska benämna det hela men iaf. Nils har sedan månader tillbaka varit väldigt lättsam att natta på kvällen. Vi har i stort sett bara följt med honom till sängen, sagt godnatt sedan har han i 9 fall av 10 somnat själv utan ngr större problem. Men som jag ofta säger, det var då, nu är nu..nu är nattningen ett långdraget "krig" varenda kväll o det sedan cirkus 3v. Han börjar oftast krokna i hop redan vid 18 snåret eftersom vi i regel hållit i gång, varit ute dagen lång (vaknar mellan 7 o 8 på mornarna..oavsett hur länge han varit uppe kvällen innan) Borde då vara en lätt match att få honom till sängs..men icke sa nicke, tvärtom..han blir hysterisk (o då menar jag hysterisk) så snart man nämner sova o sedan tar det allt från 1 timma till 3 innan han ger upp, innan han slutligen slocknar av ren utmattning. Därefter är man själv helt väck i kolan, sju blött i svett o nära på att fälla en o en annan tår av frustration. 

Har ingen som helst aning om vad detta våga-vägra-sova-nyck beror på o än mindre aning om hur vi ska "bota" det hela (har testat allt som tänkas kan!) Han är ju så trött att det liknar ingenting..kan nästan somna stående men att lägga sig o sova, det finns lixom inte.

Just i detta nu är vi inne på nattningstimma nr 2 o det är strax min tur att ta över igen. Vad göra, vad säga? Vet inte..annat än att hoppas på att detta kvällshärj o nattningskrig vänder till det lugnare helst i går - GÄSP!