Älskade skitonge..

..vad du skrämde mor o far då du plötsligt försvann från oss, från tomten under ngr minuter..minuter som kändes som år o som hann framkalla en hysterisk o nervös känsla!

Vi höll på att backa bilen för avfärd till stranden o vips var Nils borta. Vi har inte så många gömställen på tomten o den är ej heller så stor men han fanns inte, vi hittade honom inte..han var på två röda borta. Vi ropade, sprang ut på vägen, runt grannarnas hus o deras pooler/ fiskdammar, in i huset, mot tågspåret..men inte ett ljud, inte något svar av Nils. Vet inte hur långt tid detta frånvarande varade men både jag o Andreas hade lätt panik..men rätt vad det är så står han på gräsmattan o tittar på oss med sitt underbara leende "jag gömde mig bara". Visste inte om jag skulle skratta eller gråta..vet ej heller var han gömde sig (det vägrar han berätta) men jag kände mig där, då o nu enormt lättat över att inget hade hänt! Han har gömt sig många gånger tidigare men varken jag eller Andreas har reagerat på samma vis på det som idag..vi blidde omg både rädda o oroliga..fast att det "bara" handlade om minuter. Men därefter o nuså, nu har lugnet lagt sig o vi har hunnit med ngr varma härliga timmar på stranden..o nu vankas go´fika ut i gröngräset :)