Jag trodde jag var en kändis..

..men så var inte fallet. Den senaste veckan så har jag blitt glatt överraskad över hur många som hejat på mig då jag setat i bilen..bakom ratten. Då jag inte känt dem som hejat så har jag varit nära på ett storhetsvansinne..hade jag gått i blitt tvärkändis på äldre dar? Men nu, på vägen hem från dagislämning o en skvätt kaffe hos min kära vän Linda så trillade poletten ner. Det är ju jag som först hejar på alla då jag håller min för tillfället skadade hand/ finger på ratten. Jag har ju en skena på fingret vilket gör att handen står rätt upp..vilket i sin tur resulterar i ett konstant "hejande". Alltså, det är dem jag mött som "hejat tibax" då dem sett mitt "vinkande"..så enkelt var det med det - var kändis så länge det varade..eller ngt sådant.

Idag skiner solen som aldrig förr. Vad göra? Bege sig ut för att göra ingenting. Är sjukskriven veckan ut o med lite tur så får jag återhämta mig i sol o värme veckan lång :)

Godmorgon.