Det spelar ingen som helst roll..

..hur länge man än varit frånvarande från jobbet, då man klevar in genom dörrarna här så känns det som att man var här i går, som att tiden stått stilla. Visst, jag är ngt mer yr än vanligt till en början men tanken på att jag varit borta nästan en månad, den känns bara overklig.

Däremot har tiden stått allt annat än stilla då det gäller inredning o möblemang. Kom bara att tänka på hur allt såg ut då jag var i unga år..gröna vitvaror, bruna tygtapeter, marmorbord, plast/ korkmattor i ohärliga färger, furu överallt, guldlampor, turkos toalettstol, spegelväggar från golv till tak "osv". Ting som man skrattar mer än gott åt idag med skräckblandad förtjusning. Men tänkt då hur våra barn kommer att sitta o säga/ tycka om sisådär 20år -"men herregud, hur kunde ni ha rostfria vitvaror, väggord, vita möbler o ngt så märkligt som en divansoffa?" Det känns ju som att det vi har nu kommer att hålla livet ut..jag menar vitt borde väl aldrig kunna bli omodernt. Men samtidigt, så tänkte nog mor o far oxå då dem köpte den där brun-grön-orangea "stickade" soffan (tror alla i min ålder vet precis vilken jag pratar om då de allra flesta hade just en sådan) o ett passande as till marmorbord till..herregud vilka tider, måtte det modet aldrig komma tibax!

Kommer ni i håg någon såndär snygg-då-ful-nu möbel eller inredningsdetalj från era unga år?

Åter till arbetet..