Fick precis ett telefonsamtal från en mkt glad mamma vars son saknade sin katt..som visades sig vara "Sune". Sonen själv hade uppmärksammat annonsen i tidiningen o ja, hans rätta ägare är nu funnen vilket känns super!! Men, jag ska samtidigt erkänna att det känns lite "sorligt" oxå. Trots den korta tid han hunnit vara här så har jag redan fattat ett enormt tycke för honom då han är världens goaste katt! Gruvar mig lite oxå för att berätta för mina älskade pojks att "Sune" ska flytta..men jag har hela tiden poängterat att vi bara lånat honom, att han inte kommer att bo här för evigt. För att göra en lång historia kort, denna katthistoria fick tack o lov ett lyckligt slut :)
27 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentarer:
Jag kan förstå att det är med blandade känslor "Sune" flyttar hem till sin ägare men samtidigt måste det kännas bra för dig nu när du vet att "Sune" har varit saknad och att det var pojken själv som hittade honom genom annonsen. Bra jobbat!
Skicka en kommentar