Och så var oturen framme igen..

Har precis kommit hem med Nils från vårdcentralen efter ett stycke tejpande av hans lilla mungipa. Dem ringde från dagis o berättade att han ramlat ute..ramlat på en hink vars kant hade skurit rakt in i mungipan. Skyndade mig för allt jag kunde till dagis för att där hitta en blodig lilleman i frökens knä. Stackars älskade lilla vän! Åkte raka vägen till vårdcentralen o fick rätt omg komma in. Blödandet hade då avtagit men jacket "stod öppet". En sköterska tejpade igen den hela o sa att det skulle sitta iaf en vecka..det var då, nu är nu. Nu har de tejpbitar som satt där för ngr korta stunder sedan redan börjat släppa o såret (ca 2cm) är återigen så gott som helt öppet..ser inget vidare ut. Han själv tycks inte vara det minsta påverkad nu..har överhuvudtaget inte nämnt det sedan vi kom hem men jag är ändå lite lur på att återvända dit o se om dem kan göra ngt bättre åt saken. Dem ville inte sy då det var sådant känsligt område men samtidigt, läker det i hop som det nu ser ut så kommer det ju att bli ett allt annat än vackert ärr där. Får se vad vi tar oss för men just i detta nu ska jag tvätta upp hans kläder..och min jacka, dem fick sig så att säga ngr "stänk"..

Uppdatering: Det blev ännu en vända till till vårdcentralen för omplåstring av samma sort som tidigare.."tyvärr". Tror dem, som tidigare kommer att lossna men då det inte verkar finnas ngt alternativ så får vi väl vackert acceptera läget. O somsagt, lilleman är inte det minsta berörd vilket gör att det känns lite lättare..trots ett fult sår/jack.