Från ett spakt sinne..

..till en spak kropp. Kände i går kväll att ngt var på gång då jag från en stund till en annan började frysa likt en nakenhund på Antartis. Inte snuvig eller annat..bara frossa. Det var då, nu är nu. Nu sitter jag med nöd o näppe upprätt, snoret rinner, ögonen känns som två svullna fotbollar o halsen som ett öppet o ondande sår. Så det kan bli så det kan gå. Har ju inte haft symptom som dessa på en längre tid..minns inte då det varade senaste men det är väl egentligen skit i samma, nu är det som det vart..nu var det tydligen dax igen, sjukt men sant.

Om en timma o 10 minuter så är det hemfärd från jobbet..hemfärd för att sedan inta sängläge.

Åver-snor-änd-aot.