8 nov 2010

Nu vet jag..

..vad som "stör mig" på nätterna. En stor i bidragande orsak till min "ständigt" dåliga sömn är Nils..att han ligger i vår säng, under samma täcke som mig, på samma kudde..tätt intill. Har vetat o förstått detta länge men har väl inte gjort någon större ansträngning till att "åtgärda" det hela. Men i natt då jag för 10:e gången vaknade av att han låg tvärsöver mig (händer alltid) o jag fick lägga honom till rätta då blidde det som ett uppvaknande.."såhär kan vi inte ha det"! 

Edward han sov till o från i vår säng i många herrans år men han somnade i vart fall i sin egen säng o kunde komma över till oss för de sista timmarna på natten. Nils han har överhuvudtaget inte sovit i sin säng alls det senaste året. Han somnar i vår säng o han vaknar i vår säng. Mysigt å ena sidan men "störande" å andra sidan. Han ligger allt annat än still o ska somsagt sova helst mig..vilket naturligtvis resulterar i usel/ ytlig sömn för min del. Varför vi lät det bli så? Vet inte riktigt men jag antar att det började då han vägrade somna på kvällarna annat än i vår säng. Visst, vi skulle ha stått på oss..tatt fighten, men vi gjorde inte det o vips har det gått ett helt år. "Skylla oss själva"? Ja kanske..men nu är det som det vart o ngt måste göras! 

Har någon av er haft samma problematik? Vad har ni gjort, hur har ni löst det? 

Godmorgon :)

2 kommentarer:

Mia sa...

Vi har också haft så med Leo.
Nu däremot så har han börjat somna i sin säng och kommer över till oss sen.
Men det blir så mycket bättre sömn.
Kan bara önska er lycka till! :-)
Det går, men man måste ha tålamod som sagt.

Anna sa...

Känner igen det!
Vi hade länge som ni har det nu att dottern sov hos oss hela natten.
Sen var vi på IKEA och köpte ny säng och bestämde oss för att det var där hon skulle sova. Hon förstod det och nu somnar hos till 95% i sin säng och kommer in till oss och bråkar i min sänghalva när hon vaknar på natten.
Både mysigt och jobbigt!

Hoppas ni kan hitta ert sätt. Känner själv att mycket blev lättare när jag och sambon båda förstod och kände att nu var det nog.

*kramar*
Anna