Mellan varven..

..eller allt som oftast så kommer verkligheten i kapp..speciellt då man är på hemmaplan o man vaknar upp från den märkliga dvala som man befinner sig i o inser vad som "egentligen" har hänt. Eller jag har inte insett, jag har inte förstått..jag vill inte förstå men ändå så vet jag.

Under tiden jag var på jobbet så gick det förvånansvärt bra..men då har man sina uppgifter, sina rutiner o man kör på som alltid "utan att behöva tänka". Väl hemma igen så stannar man upp, då får man tid att tänka..då påminns man om "verkligheten" o man ramlar på någe vis tillbaka till sorgeruta ett. Inte för att jag har någon större önskan att jobba dag som natt o jag vet oxå att man inte kan fly från sorg men just nu så känns det ärligt så förbannat tungt o jag vet bara inte hur jag på hemmaplan ska hantera det riktigt.

Saknar dig morfar <3