Det gick ju bra det där..!

Edwards hemfärd med buss gick bara bra..o jag var inte alls speciellt nervös. Stod bara o tröck näsan mot köksrutan i cirkus 42 minuter innan han äntligen traskade in på gården. Sedan när han väl klevade in blev jag sådär löjligt sentimental, vara nära på gråtfärdig av lättnad/ glädje..medans han själv inte var det minsta berörd. Tedde sig som att han inte gjort annat än att åka buss.."var ju lätt som en plätt". Så ja, det gick ju bra det där..om än att det var ngt nervande för Tantmamman i huset! Ska försöka slappna av in för morgondagen då det blir "än värre". Förutom att han ska åka bussen hem så ska han även vara hemma själv i ca 3 timmar direkt efter skolan. Andreas går ett dagspass o väntas komma hem vid 17 o jag har ett dygnspass med start 15. Själv har han varit tidigare ngr stunder/ timmar här o var o det utan ngr som helst problem så jag är tvärsäker på att det går bra i morgon oxå. Men det blir lixom två saker i en på samma gång..som inte jag kan "bevaka". Blir inget köks-fönster-tittande utan får ist bita naglarna av mig på jobbet..i väntan på att lille-store-duktige-man ska ringa för att tala om att allt är ok :)