7 minuter..

..efter att jag avslutat gårdagens sista inlägg så vaknade Nils o precis som jag anat så blidde det ett par protester, han ville sova i vår säng ingen annanstans. Men..vi lyckades få honom att somna om hos sig igen..för att halvtimman senare komma över till oss. Visst, det gick kanske inte så bra men samtidigt, jag tycker ändå att det var ett steg i rätt riktning..han sov mer i sin säng än vad han gjort det senaste året. Känns oxå som att det kan gå då han ändå inte blev helt sjövild då han vaknande upp på fel men rätt ställe. 

Hur sov jag själv då? Sådär. Drömde massa "konstigheter". Mkt handlade om morfar..att jag var hos honom, att han var här..att han var frisk igen o för varje gång jag vaknade så blev jag enormt besviken då det bara var en dröm men samtidigt var det en skön känsla att få träffa morfar igen o att han var sitt "vanliga jag". Läget är annars, "i verkligheten" oförändrat för honom. Han sover i stort sett dag som natt o får bara smärtlindring, ingen annan medicin. Han äter ingenting o ja, det går så att säga bara åt ett håll..ngt jag varken vill eller kan "acceptera". Jag tänker på det, på honom hela tiden men försöker ändå "förtränga"..eller hoppas på att det ska vända fast att jag innerst inne vet att det inte kommer att göra det o den tanken gör ont, förbannat ont..vill inte! 

Nu ska jag bege mig till jobbet för ngr timmars arbetande. Trist ibland men skönt nu, då får jag tankarna på annat för en stund eller två. 

Godmorgon.

"Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar." ~ Nalle Puh