..i detta nu, hade ett dagspass på schemat. Men ist sitter jag här hemma efter att jag tatt beslutet att skolka, orkar inte jobba. Tänk om det vore så enkelt, att man kunde göra så..men att man på någe vis fick lön iaf, sicken dröm..som med all säkerhet aldrig kommer att bli sann. Jag skulle ha jobbat med start 7 men ist blir det ett stycke sk "planeringsdag" med mina kära arbetskamrater o den med start 8.30..så lite extra ledig fick jag ju iaf. O det lite kula i detta, vi ska ha denna planering hemma hos en arbetskamrat, ute på finfina Alnön. Varför? Jo, av den enkla anledningen..det finns inga pengar till lokalhyra. Men ingen av oss klagar, blir ju lite mer "spännande", annorlunda o nästan lite busigt att vara hemma hos någon..frågan är bara hur hårt vi kommer att jobba då det är i "hemmamiljö", det återstår att se. Blir säkerligen braigt vilket som, jag behöver ju i vart fall inte jobba.
En annan sak som känns betydligt surare så här i tidiga ottan..jag har hål i en tand. Har förträngt det en längre tid, 3 år för att vara på ett ungefär exakt. Var hos tandläkaren då o han påpekade att det var "början till ett hål" o tyckte att det omg skulle lagas..då slapp det bli så stort, så kostsamt. Men jag reagerade som så många andra, "har jag inget besvär av det..då behöver det väl inte göras ngt åt". Men nu står jag här, 3år senare (nej jag har inte varit där sedan dess..går ca 1 gång var 17:e år, då jag har besvär vilket jag sällan har. Har bara dragit en tand o lagat en tand i hela mitt liv) o svär över att jag inte gjorde som han sa. Har fått mer o mer ont i denna jävla tand..o ångesten över själva lagandet, vad det kommer att kosta nu..den går lixom inte att förtränga längre. Bara att ta tag i skiten, få bort det onda, betala..o vara glad, typ - AJ!
Den dagen, den sorgen..dax för en kopp kaffe, frukost o påklädning. Ses.
En annan sak som känns betydligt surare så här i tidiga ottan..jag har hål i en tand. Har förträngt det en längre tid, 3 år för att vara på ett ungefär exakt. Var hos tandläkaren då o han påpekade att det var "början till ett hål" o tyckte att det omg skulle lagas..då slapp det bli så stort, så kostsamt. Men jag reagerade som så många andra, "har jag inget besvär av det..då behöver det väl inte göras ngt åt". Men nu står jag här, 3år senare (nej jag har inte varit där sedan dess..går ca 1 gång var 17:e år, då jag har besvär vilket jag sällan har. Har bara dragit en tand o lagat en tand i hela mitt liv) o svär över att jag inte gjorde som han sa. Har fått mer o mer ont i denna jävla tand..o ångesten över själva lagandet, vad det kommer att kosta nu..den går lixom inte att förtränga längre. Bara att ta tag i skiten, få bort det onda, betala..o vara glad, typ - AJ!
Den dagen, den sorgen..dax för en kopp kaffe, frukost o påklädning. Ses.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar