Herregud sicket flås jag har..

..eller inte. En gång i tiden, strax innan Nils blidde till så hade jag en period då jag verkligen tränade. Gick jag inte på gym så körde jag på långpromenader..joggingturer o det cirkus 3-5 dar i veckan. Upptäckte under den tiden som kanske varade ett år att tom jag kunde bli bättre, jag orkade mer..satte hela tiden högre mål, o jag lyckades. Borde kanske blitt jobbigare men tvärtom, ju bättre desto roligare blev det. Men som jag allt som oftast säger, det var då nu är nu. Nu står jag på samma slöa ruta nr 1, precis som innan jag knappt visste vad som var bak o fram på en gympasko. O flåset, herregud vilken katastrof, liknar ingenting! För ngr stunder sedan så bestämde jag mig för att ta min "vanliga" promenad/ spring tur (ca 6km) i rask takt..men efter ca 300m så var jag nära på död. Efter hela turen så var jag död..fast att jag i stort sett kröp fram sista biten..i snigeltakt. Skämmes! Jag vill börja igen, jag vill komma i gång..men det känns förjäkla trögt. Vill ju vara tip top omg. Är så jäkla jobbigt den första tiden..är som en tröskel man måste pina sig över sedan är det full fart. Ska iaf göra ett försök o ja, jag lyckades ju köra ett pass idag..om än att jag dog!

Dax för avfärd till jobbet. Ses.