Vattnet åter..

..o humöret likaså. Nils må vara världens goaste onge..men idag har hans tillvaro så att säga inte varit en dans på rosor. Har setat klistrad på mig som ett frimärke. Jag har inte kunnat utföra någon som helst syssla, inte ens toalettbesök utan att han hängt runt min hals eller ben o då i stort sett hela tiden men gråten i halsen. Vad jag än gjort, sagt..åt vilket håll jag än gått så har han protesterat på det ena eller andra viset. Trodde någonstans att lugnet skulle lägga sig då Andreas kom hem..att jag skulle få lite "avlastning" men nej..tvärtom, det blidde sju resor värre. Andreas fick inte ens titta på honom..utan att han utbrast/ skrek "mammmmaaa" o det tog hus i h-vete då jag avvek för en 2 minuters dusch då vattnet äntligen var åter..så ja vad ska man säga, det är inte lätt att heta Nils, vara trött, snorig..ledsen. Men sådana gånger är det inte lätt att vara Tantmamman heller. Tycker synd om honom men blir samtidigt "urladdad"..vet inte på vilket ben jag ska stå eller hur jag ska bete mig då allt bara blir så fel..iaf i hans ögon.

Men..nu sover lilleman, nu är här lugnt..jag börjar få tillbaka en gnutta energi o hopp om livet.

Det är rart med barn..nästan jämnt :)