Tvåårstrots, är det så det kallas då man som charmig liten tvååring
~skriker så snart man inte får som man vill
~gråter hysteriskt då man inte får som man vill
~lägger sig på golvet o både gråter o skriker så rösten skär sig då man inte inte får som man vill
~alla är "dumma dumma dig"
~man slår eller i värsta fall biter då det inte går som man vill, då man inte får som man vill
~man gör allt..precis allt som man inte får göra o helst flera gånger om..hela tiden, konstant!
~då gränsen mellan skratt, tårar o ilska är obefintlig.
~då man vill själv, kan själv då det gäller allt.."osv", listan kan (tyvärr) göras lång
Om det är så..att detta är den sk tvåårstrotsen, vilket jag är rätt säker på att det är..kan någon vänlig själ då förklara hur man som förälder bäst hanterar det hela utan att själv bli alldeles "urflippad" på kuppen?
Nils har från en dag till en annan blitt på detta vis, som förbytt o jag måste ärligt erkänna att det tidvis känns som att det inte finns någon utväg..hur man än gör så blir det fel i hans ögon. Utbrotten avlöser varandra, tårarna likaså..men lika snabbt vänder det o han är lika go o glad som vanligt för att stunden senare bli helt hysterisk för att han exempelvis inte fick stoppa in sin tallrik i diskmaskinen. O då menar jag hysterisk med stor "H"! Man nästan tassar på tå..vet inte hur man ska bete sig eller inte bete sig, blir ju "fel" ändå i slutänden..enligt honom iaf.
Någon som befinner/ befunnit sig i samma situation? Vad göra..eller inte göra? Alla tips/ råd tas tacksamt emot!
(Nej, Edward har aldrig under sina snart 9 år ens varit i närheten av trots..tror aldrig jag sett honom arg överhuvutaget. Detta är därför ngt "främmande" för oss!)
~skriker så snart man inte får som man vill
~gråter hysteriskt då man inte får som man vill
~lägger sig på golvet o både gråter o skriker så rösten skär sig då man inte inte får som man vill
~alla är "dumma dumma dig"
~man slår eller i värsta fall biter då det inte går som man vill, då man inte får som man vill
~man gör allt..precis allt som man inte får göra o helst flera gånger om..hela tiden, konstant!
~då gränsen mellan skratt, tårar o ilska är obefintlig.
~då man vill själv, kan själv då det gäller allt.."osv", listan kan (tyvärr) göras lång
Om det är så..att detta är den sk tvåårstrotsen, vilket jag är rätt säker på att det är..kan någon vänlig själ då förklara hur man som förälder bäst hanterar det hela utan att själv bli alldeles "urflippad" på kuppen?
Nils har från en dag till en annan blitt på detta vis, som förbytt o jag måste ärligt erkänna att det tidvis känns som att det inte finns någon utväg..hur man än gör så blir det fel i hans ögon. Utbrotten avlöser varandra, tårarna likaså..men lika snabbt vänder det o han är lika go o glad som vanligt för att stunden senare bli helt hysterisk för att han exempelvis inte fick stoppa in sin tallrik i diskmaskinen. O då menar jag hysterisk med stor "H"! Man nästan tassar på tå..vet inte hur man ska bete sig eller inte bete sig, blir ju "fel" ändå i slutänden..enligt honom iaf.
Någon som befinner/ befunnit sig i samma situation? Vad göra..eller inte göra? Alla tips/ råd tas tacksamt emot!
(Nej, Edward har aldrig under sina snart 9 år ens varit i närheten av trots..tror aldrig jag sett honom arg överhuvutaget. Detta är därför ngt "främmande" för oss!)
.jpg){kind=small}
6 kommentarer:
Hej hej,
Nu vill inte jag göra livet surare för dig men... min son har precis fyllt 3 år och han är fortfarande så som du beskriver. Vad gör jag då? Jag blir tokig!! och hanterar det troligen inte som den perfekta mamman borde göra. Det har hänt att jag gått in på toaletten och låst dörren och suttit där en stund och räknat till 10 fram och tillbaka 10 gånger. Så tyvärr har jag inget bra svar till dig.
Hmmm ja Thyra är redan i det där beteendet. Det jag däremot har märkt är att det går över för att sedan bli lugnt nån vecka för att sedan hamna i dom där "tassa-på-tå" veckorna...
Men det finns nog inget bra svar än att jag förstår och vet hur det känns.....!!!!
Bara att utstå.....det blir ju bättre nångång...
Det är nog bara att härda ut. Det går över.
Vilken match i går!! Hoppas på repris i morgon. Vinka till kameran och vifta med halsduken så jag ser dig, haha.
Kram
*kramar*
Även jag har en snart 2 åring och känner av trotset.
Så jag tänkte att jag skulle läsa tipsen du får =)
ååh.. underbara ungar! Nova har varit så någon/några månader nu.. så oerhört jobbig ibland att man nästan kan börja grina själv! ;-) Man känner att man bara vill gå ut och komma hem lite senare som att ingenting hänt...
Men jag ser det som så att det är en utveckling och det kommer gå över! Men jag tror det är bra att visa VEM som bestämmer för det är nog mycket det som utbrotten går ut på..;-)
Jag tycker det är jobbigast när hon slåss och slänger maten runt sig precis som hon gjorde när hon var riktigt liten!Det är INTE kul! Men jag tycker nog att det är lugnare här hemma om hon aktiveras med nåt,inne som ute! Och när hon får nån liten syssla. Bara att tex få stoppa ned besticken i bestickkorgen till diskmaskinen, sortera tvätt eller hämta saker tycker vi gör att hon är lugnare i utbrotten... Vi försöker förbereda henne lite innan om vi ska gå iväg.. osv.. detta funkar bra för oss. Sen när N får sina utbrott så kan jag låta hon vara.. för försöker jag trösta eller ens prata med henne blir hon bara argare och utbrotten lååånga!! Du ska se att det lugnar sig så småningom men det är skitjobbigt när man är mitt upp i det!
KRAMAR!
Jag har en 16 månaders kille som visar ungefär samma tendenser till utbrott som du beskriver... Jag försöker vara så pedagogisk som man ska(att prata med barnet på deras nivå) men många gånger får jag bita mig i läppen och räkna till 10. Gissar att det kommer och går i perioder och det bara är att"gilla läget" kanske inte ge efter utan låta dom lägga sig på golvet och skrika. Tids nog om man ignorerar skriket och går därifrån så upptäcker dom nog att det inte biter på mamma. Verkar funka på min lille just nu. Jag går bara ut från rummet och ganska snabbt efter så slutar skriket.
Vet inte hur bra din son pratar, men jag tror mkt av trotsen kan bero på att dom inte gör sig förstådda. Vi håller tummarna på att det avtar inom kort..
Skicka en kommentar