Ja hörrni..

..Tant sitter på jobbet nu o jag vet inte om jag kan komma med ngr fler klokare ord än sista inlägget igår men jag ska försöka..

1996 åkte jag som aupair till Tyskland - Hamburg. Spenderade cirkus ett år där hos en underbar familj..det var utan tvekan ett av de bästa åren i mitt liv. Förutom familjen så lärde jag känna en mängd med härliga människor som jag umgicks med i stort sett hela tiden, från dag ett. Åkte hem..höll kontakten med många av dem..men efter ngr år rann det tyvärr ut i sanden som det ofta gör. Men det har inte gått en dag utan att jag tänkt på dem..på den tid som jag var där. Har på senare år vid upprepade tillfällen försökt få kontakt med dem på alla möjliga vis. Svenska kyrkan i Hamburg tex (som var som en "ungdomsgård" för svenska aupairer) har hjälpt mig..har testat genom facebook en miljon gånger men allt utan något resultat..tills i går då jag plötsligt fick en träff o vips så har jag funnit många av mina tyska vänner. Helt jäkla otroligt..efter 14år!

O det visade sig oxå att de gjort precis som mig..sökt mig massa många år men då jag bytt efternamn (precis som många av dem oxå gjort) så har de av naturliga själ oxå kört fast. Det är svårt att beskriva glädjen..Som jag letat, som jag sökt o nu på 2 röda så faller allt på plats tack vare Facebook!

Är fortfarande stum..kan inte tänka på annat..går bara omkring o ler!

Åter till jobbet..