Absolut inte men enligt honom själv så är han "tjockast i klassen". Tydligen så har de pratat om vikt o längd på matten. Att han var längst i klassen det såg han som tufft men att han då oxå var tyngst klingade inte alls lika bra i hans öron. O vad jag förstår så hade även hans klasskamrater glatt poängterat detta för honom på ett retsamt vis..Jag tror inte att det var sån stor grej egentligen men att han tog det hårdare än vad det var. Han har oxå ofta fått höra att han är stor, stor för sin ålder men då menat lång o "bredaxlad" men nu har han vänt på det hela o tolkar det som att han är tjock. Jag blir alldeles ställd..vet inte rikitigt vad jag ska säga till honom för att han ska förstå. Vi är långa i vår släkt. Min pappa tex var 185cm då han började 7:an. Edward har med andra ord lite att brås på men han är somsagt "fixerad" vid vikten sedan att han är längst, den biten tycker han inte är ngr problem.
I morgon ska de ha med sig uppgifter om sin längd o födelsevikt..ngt som en annan tycker är "gulligt"..kul att prata om men inte han. Han är rädd att han med sina 53cm o 4090g ska vara "störst igen". Det skär i hjärtat att se honom så ledsen över det här o jag vet somsagt inte vad jag ska säga till honom för att han ska förstå att det definitivt inte är någon fara..att han är stor men "på det långa viset".
Jag tycker oxå att det är skrämmande att barn i hans ålder redan nu börjar vara så medvetna om vad som är "tjockt o inte". Att man pratar BMI o bantning redan från förskoleklass..att allt socker o sött förbjuds redan på dagis då det anses för onyttigt..var är det påväg, vad händer härnäst?
Hur som haver min goprins kär..nu ska jag natta honom (Nils sover sedan länge..var riktigt trött ikväll) o peppa honom inför morgondagens "viktlektion" på skolan.
Ses då vi ses!
I morgon ska de ha med sig uppgifter om sin längd o födelsevikt..ngt som en annan tycker är "gulligt"..kul att prata om men inte han. Han är rädd att han med sina 53cm o 4090g ska vara "störst igen". Det skär i hjärtat att se honom så ledsen över det här o jag vet somsagt inte vad jag ska säga till honom för att han ska förstå att det definitivt inte är någon fara..att han är stor men "på det långa viset".
Jag tycker oxå att det är skrämmande att barn i hans ålder redan nu börjar vara så medvetna om vad som är "tjockt o inte". Att man pratar BMI o bantning redan från förskoleklass..att allt socker o sött förbjuds redan på dagis då det anses för onyttigt..var är det påväg, vad händer härnäst?
Hur som haver min goprins kär..nu ska jag natta honom (Nils sover sedan länge..var riktigt trött ikväll) o peppa honom inför morgondagens "viktlektion" på skolan.
Ses då vi ses!
.jpg){kind=small}
7 kommentarer:
Som förälder utsätts man för prov som man aldig trodde att man skulle behöva fundera över. Barn kan vara så otroligt elaka och som förälder blir dessa elakheter 100 gånger värre eftersom man ser sitt barn lida.
Jag hoppas att ni kommer fram till en bra lösning för Edward.....att han förstår att han är en super fin kille som är exakt så perfekt som bara han kan vara.
Om det är till någon tröst så vägde min "lilla" mitten kille 5135 när han föddes ;)
Styrke kramar till dig & Edward
Ja det är helt sjukt att viktnojan har sjunkit så i åldrarna. Det bästa du kan göra är att försöka vända det till nåt positivt, vet att det kan kännas svårt, men försök. Själv så hade jag detta samtal med min brorson som är 9 år för ett tag sedan o han har stl 41 på fötter o väger 5 kg mer än de andra i klassen, men sen att han där oxå är längst verkar inte spela ngn roll. Jag intalade iaf honom att han har en stor fördel som är lite större då hans dröm är att bli hockeyproffs, nu har han släppt allt va viktnoja heter o gör allt för att äta mer o bli stor o stark;) Ta hand om Er, kram
Ja du vännen, det är inte lätt att tampas med de små. Linnéa tycker att hon har stor mage och ser ut som en gammal gubbe. Hon säger sig vara tvungen att banta, för det är töntigt att se ut som en gammal gubbe.... Vet inte riktigt hur det går ihop. Att hennes revben syns när hon står upp räknas inte... men hon är ju bara 4 år....
Kram på dig och de dina!!!!!!!!!
Det gör ont i mammahjärtat när man ser sina barn sådär ledsna. Man vill bara kunna ta bort det onda för dem! Har också märkt att det är en väldig hets på barnen...Ella pratar ofta om det också och frågar ofta om hon är tjock etc. Det har gått till överdrift alltihop med sockerförbud och allt som du skriver...man får hoppas att det man säger och gör ändå påverkar barnen så att de känner att de är unika och underbara som de är!
Blir så arg... Och ledsen!
Jag hade problemet att komma in i puberteten som 10-11åring. Först av alla, gick upp i vikt, fick kurvor, mens, bröst(stora dessutom) ... Ensammast i världen känner man sig när man inte längre ses som barn utan som tonåringstjej. Killar stirrar och vill känna, busschaufförer som tycker att man borde betala som ungdom och inte barn. etc
Det som är skrämmande är att det inte någonstans talas om hur OLIKA alla är och ska vara! Alla växer olika fort.
Förstår att det måste vara jobbigt att få höra ens barn säga att den är tjock. Speciellt när den inte är det =(
Hoppas ni finner en bra lösning och att ni kan prata med Edward och kanske tom skolan om detta.
KRAMAR
Tänkte på det där med sockerförbud.... jag har sockerförbud för Aimee nu, men det är endast för att hon är så liten och inte för att det kan göra en tjock.
Tror man ska fokusera på att tala om att det är skadligt för tänder och att man kan få ont i magen av för mycket och liknande...
Finns så mycket annan skit som är värre i "tjockis-debatten" än socker tycker jag!
MEN inga barn ska dras in i den OM dom inte väger typ 50kilo när dom är 3år... det är ju lite extremt, men ni förstår vad jag menar.
Min dotter på snart 13 år pratar också om att hon är tjock - och då är hon jättesmal. Jag blir jätterädd att hon ska börja konstra med maten eller något sån't. Vansinniga ideal!
Skicka en kommentar