Andreas blir troligen aldrig förlåten..!

Nils har en favoritmjukisvän i form av en giraff. En som han för en tid sedan fann "bara sådär" i Edwards rum som han i sin tur fått av mormor o morfar då de besökte Grönan. Hur som haver, sedan den dagen o stunden som Nils fick syn på denna mjuka lilla giraff så har den följt honom dag som natt. På dagis, vid matbordet, sängen..ja ni vet säkert hur det brukar kunna vara.

Han har tidigare inte haft någon favorit på de viset..men nuså, nu är det han o "graffen" var han än går o står..tills nu i kväll då det i samband med nattningen uppdagades att hans mjuke vän inte fanns under samma hustak..han glömdes till vår o hans stora förskräckelse kvar på dagis. (Nu är det säkerligen oxå många av er småbarns föräldrar som utan tvekan förstår vad detta innebar..vilket liv det blev!) Jag visste att den var en favorit men inte så "kraftigt"..fanns lixom ingen ände på protesterna över pappa Andreas "lilla" miss att glömma hans bästa vän. Kommer troligen ta mkt lång tid innan han blir förlåten om ens någonsin men jag lovar att efter kvällens trauma kommer ingen av oss någonsin glömma "graffen" igen - man lär av sina misstag!

Nu ska jag o Andreas ägna oss åt umgåsning. "Går om varandra" hela veckan så ja, då får vi ju så att säga göra det bästa av de korta/ få stunder som vi befinner oss hemma samtidigt :)

Tack för idag, shlutt för idag!