Att kliva på en död..

..o halvt uppäten fågel är inget Tant rekommenderar. Jag testade precis detta då jag skulle styra in barnvagnen som stod ute på altanen. Tog mig ett kliv o vips var obehaget ett faktum. Bör oxå tillägga att jag var barfot. Någon av våra älskade o enormt kloka katter hade lämnat denna mumsbit/ måltid precis utanför dörren o ja, utan att vara allt för äckligt detaljerad så kan jag säga som så, jag mådde mkt illa under ett par minuter, sjukt illa. Men nu är lugnet åter o fjädrarna borta.

Vad har Tant annars roat sig med en afton som denna? Umgåtts, busat, lekt o härjat med mina pojks. Avslutade med ett bad. Precis vad som behövdes för att dom skulle varva ner o komma till ro. Nils hann under sitt sista ryck sno åt sig en penna o måla vackra konstverk i hårbotten, äta en näve med bitsocker (lyckades väl "gräva ut" hälften), kasta ner en toarulle i toan, dra runt katten i svansen o slutligen hälla ut en kanna med vatten över köksbordet. Tror att tanken var god..att han skulle vattna hans lilla påskpysselris men det blev ist lite av en flodvåg av jord o vatten som drog fram över bordsskivan för att sedan hamna på golvet. Det är kul nästan jämnt ;) Men jag begriper inte..

..hur han orkar eller var han får allt i från. O det spelar heller ingen roll om jag så punktmarkerar honom, på ngt underligt vänsters vis så hinner han ändå utföra mängder med hyss!

Nu ska jag tända lite ljus, ta en runda i bloggvärlden o sist men inte minst, invänta guubens hemkomst.

Om inte förr så ses vi imorn.