..jag ville inget säga då det känns nudd på "skämmigt", jag bönade o bad, jag förträngde..jag gjorde allt o lite till men nu är jag redo att ge upp!
I går kväll då jag kom vid 21.30 så möttes jag av Andreas o Nils i dörren. Såg direkt på Andreas blick att ngt var fel o det kände även på odören i huset.. Nils hade vänt ut o in på sitt maginnehåll genom att kräkas i orimliga mängder o konstant sedan en timma tillbaka. Kände där o då som att tiden stannade för ett par sekunder. "Detta händer inte"!! Två dagar hann han gå på dagis..två sketna jäkla dagar sedan "åker han dit" igen!
Vid 00.00 så somnade han utmattad o utkräkt. Laddade för en natt i tvättstugan men kors i taket, han sov..sjukan tycktes vara hastigt avslutad. I morse var han pigg o allert. Ville ha sin välling i vanlig ordning. Fick en skvätt som han oxå fick behålla. Andades ut för ett par timmar o försökte bortse från gårdagens händelse. Men nu efter lunchvilan så har fanskapet till sjuka tatt fart igen men på så vis att det kommer bakvägen..hela tiden o på det en temp på 38.5
Helt seriöst kära vänner, jag är nära ett nervsammanbrott..eller jag har fått ett nervsammanbrott. Detta är inte klokt!! Har aldrig varit med om eller hört om en sjukdomshistoria som denna. Sedan han började på dagis i mitten av november så har han gått sammanlagt 10 dagar, i snitt 1 dag i veckan..o det tär. Det tär på honom, på oss..på allt. Vet inte på vilket ben jag ska stå längre, om jag ska skratta eller gråta. Känner sådan enorm frustration o irritation! O som jag skrev i början..det känns nudd på "skämmigt". Kanske är fel ord att använda sig av men då man möts av kommentarer som "men är han alltid sjuk" osv o då man, oavsett vem man pratar med inte har annat att nämna än sjukor hit o sjukor dit..då känner man sig tillslut dum på ngt vis. Därav anledningen oxå till att jag inte nämnt ngt om detta igår eller tidigare idag.
Jag tycker så synd om honom samtidigt som jag själv känner mig körd pga av det här. Vad ska vi ta oss till..Finns det verkligen ingen ände på eländet? Får han aldrig vara frisk?
Så då har jag berättat om veckans insjuknande o nu har tant inte tid att sitta här längre, måste återta min tjänst i tvättstugan..SUCK o åter SUCK!!
I går kväll då jag kom vid 21.30 så möttes jag av Andreas o Nils i dörren. Såg direkt på Andreas blick att ngt var fel o det kände även på odören i huset.. Nils hade vänt ut o in på sitt maginnehåll genom att kräkas i orimliga mängder o konstant sedan en timma tillbaka. Kände där o då som att tiden stannade för ett par sekunder. "Detta händer inte"!! Två dagar hann han gå på dagis..två sketna jäkla dagar sedan "åker han dit" igen!
Vid 00.00 så somnade han utmattad o utkräkt. Laddade för en natt i tvättstugan men kors i taket, han sov..sjukan tycktes vara hastigt avslutad. I morse var han pigg o allert. Ville ha sin välling i vanlig ordning. Fick en skvätt som han oxå fick behålla. Andades ut för ett par timmar o försökte bortse från gårdagens händelse. Men nu efter lunchvilan så har fanskapet till sjuka tatt fart igen men på så vis att det kommer bakvägen..hela tiden o på det en temp på 38.5
Helt seriöst kära vänner, jag är nära ett nervsammanbrott..eller jag har fått ett nervsammanbrott. Detta är inte klokt!! Har aldrig varit med om eller hört om en sjukdomshistoria som denna. Sedan han började på dagis i mitten av november så har han gått sammanlagt 10 dagar, i snitt 1 dag i veckan..o det tär. Det tär på honom, på oss..på allt. Vet inte på vilket ben jag ska stå längre, om jag ska skratta eller gråta. Känner sådan enorm frustration o irritation! O som jag skrev i början..det känns nudd på "skämmigt". Kanske är fel ord att använda sig av men då man möts av kommentarer som "men är han alltid sjuk" osv o då man, oavsett vem man pratar med inte har annat att nämna än sjukor hit o sjukor dit..då känner man sig tillslut dum på ngt vis. Därav anledningen oxå till att jag inte nämnt ngt om detta igår eller tidigare idag.
Jag tycker så synd om honom samtidigt som jag själv känner mig körd pga av det här. Vad ska vi ta oss till..Finns det verkligen ingen ände på eländet? Får han aldrig vara frisk?
Så då har jag berättat om veckans insjuknande o nu har tant inte tid att sitta här längre, måste återta min tjänst i tvättstugan..SUCK o åter SUCK!!
.jpg){kind=small}
16 kommentarer:
Men kära nån....Stackars er! Jag känner så igen mig...Har en son som oxå alltid var sjuk när han var liten. Han är frisk nu kan jag meddela dig (12 år...) Faktiskt sällan dålig numera men det har varit skit jobbigt. Den där kommentaren du får höra var det värsta jag visste oxå. Till slut kände jag det som att vissa trodde att jag överdrev och det blev hel galet. Lycka till dom som alltid har super friska barn, men så är det inte för alla familjer. Jag vet att det känns nattasvart nu men jag lovar dig att det blir bättre. Krya på er !!! Snart är det sommar.....(host host ) Massa styrke kramar från Anna
Usch, det är jobbigt. Både för barn och vuxna..
Jag vet precis hur du menar. Numer när någon frågar om Gustav säger jag ;-Jo, men han verkar pigg..
Förmodligen, det känns som att han varit sjuk sedan han föddes med ett litet uppehåll på ett par månader i sommras... Fast inte så sjuk som Nils är nu!
Jag hoppas han kryar på sig!
Kram Ingela
Men stackare, hoppas verkligen att han snart blir bra. Och får vara det ett tag!
Många styrke kramar...
usch.. jobbigt.. kan det vara så att han har lite extra dåligt immunförsvar av någon anledning? Har ni tagit upp saken på BVC, för det låter ju onekligen som stackaren har fått all sjuka han ska ha för första TIO åren i sitt liv.
Felet vi gör är ju annars att släppa tillbaka dem för tidigt till förskolan så de inte hinner bli friska ordentligt, vet inte hur ni har gjort alls men kanske kan vara värt att vara extra försikiga.
Hoppas han frisknar, min erfarenhet säger mig att om han är sååå sjuk nu, så blir det en frisk kille om något år, en som aldrig blir sjuk men visst fasen är det jobbigt
Det finns ju inget peppande att säga när ni har det så förbaskat jobbigt, hela tillvaron går ju åt pipan när det hela tiden återkommer. Man får försöka hitta små lösningar & hålla tummarna tills den första "dagis chocken" är över och av någon oförklarig anledning så är det vissa barn som får precis allt.
Det gäller att man som förälder står på starka ben och att man hjälps åt så gott det går.
Fick en gång höra att "man får inte mer än man klarar av", brukar ha detta i åtanke när det känns tungt & allt verkar gå emot.
Håller tummarna för att ert elände snart är slut.
Men huvva så jobbigt! Vilken jädra otur! Hoppas han kryar på sig snabbt!
Kram
men stackare, alla er. men förstår precis hur du känner dig... Mina twins är alltid sjuk, ca 3 vabpapper i månaden om det ens stoppar,det tär verkligen på krafterna. Men håll ut snart vänder det. Nils ska juh genomgå alla baciller på dagis tyvärr. Amelia var likadan gick på dagis 1-2ggr i veckan resten sjuk, första tiden.
Ta hand om er, Kram
Skickar en styrkekram och hoppas att familjen får vara friska snart!
Fy fan! Jag lider med er!
Leo är också ofta sjuk. OCh den där magsjukan som liksom luras att den är borta känner jag igen. :-(
Vår fis åkte på den innan jul.
Jag hoppas verkligen att det är borta snart och att ni andra i familjen klarar er!
Usch vad tråkigt! Stackars Nils! Jag hoppas att han blir frisk snart och att han får vara det ett tag framöver nu. :( Är ju inte alls kul att konstant (nästan) vara sjuk.
Ta hand om er allihopa! *kram*
Fy vad jobbigt för er! Hoppas att han snart kryar på dig!!
Kryar på SIG menade jag såklart...:)
Glömde en sak till... Du har fått en utmärkelse :)
Men herregud,stackare..ska det aldrig ta slut.
Skickar en jätte kram till dig och övriga familje..
Nä fy farao! gud vad jag lider med er! stackars Nils! vet inte vad jag ska säga, annat än att skicka krya på sig kramar till Nils och hoppas att ni andra klarar er ifrån magsjukan!
Kram!
Åh, stackars lillprinsen! Och stackars dig/er/hela familjen! Det är ju verkligen för djä...ligt! Jag tycker att du kanske ska ta ett snack med dagis (när du återfått krafterna), kanske finns det rutiner där som inte riktigt funkar? Tänker på smittspridning osv. Tycker så synd om er och hoppas innerligt att detta elände ska ta slut snart! Tusen kramar!!!
Skicka en kommentar