Inte helt ovanligt..

..så sitter jag o gäspar i detta nu. Sovklockan har sedan länge pockat på min uppmärksamhet men då jag befinner mig på jobbet så har jag duktigt nonchalerat min sömnlängtan o ist sett till att jag varit sysselsatt på det ena eller andra viset. En sak var bla att äta världens största o goaste bit kladdkaka. Nickade till lite mellan tuggorna men i det stora hela så satt jag upprätt under denna prestation. Jag borde inte vara trött, sov ju långt bättre än jag brukar natten som var..men det var tydligen inte tillräckligt. Jag tror aldrig att man så länge man har små barn i hemmet får tillräckligt med sömn..Men jag är inte speciellt orolig..Den dagen Tant ligger två meter under backen då ska det sovas jäklar anamma!

Ringde hem till mina pojks. Hade varit fullt ös medvetslös tills de slocknade för natten. I morgon ska Nils återvända till dagis. Det känns som att jag vill säga "vi får väl se hur länge det håller denna gången innan nästa sjuka bryter ut"..men jag skippar det o säger ist att jag hoppas, bönar, ber, vädjar till all världens gudar att han från o med nu får vara frisk, att han äntligen efter alla sjukturer o hattiga inskolningar får "landa" på dagis!

Nu ska jag ta mig en rundvandring här på jobbet o se så att allt är lugnt på bygget innan jag bäddar i ordning sängen, börst tändran o slutligen själv kryper till kojs. Hade lite ågren över att jag glömt köpa med mig någon intelligent skvallertidning men såg precis att någon vänlig o klok arbetskamrat åtgärdat det problemet o fyllt på tidningshögen brevid sängen - insomningen räddad!

Si jo i morgon.