Helt seriöst..

..jag funderar på att skippa det här med sömnen helt o hållet! Varför försöka sova då det i 9 fall av 10 liknar mest ingenting? Om man ist är inställd på att det aldrig mera blir någon sömn då kanske man så småningom helt enkelt lär sig leva med det. Ja jag vet inte.. Men tidvis eller ofta den senaste tiden har jag känt mig som en överkörd zombie. Först tidsomställningen från underbara Thailand som aldrig tycktes ställas åter o sedan lillemans sjuk-VM på det, bidragande orsaker..ja visst men nu känns det i kropp o själ att Tantmamma är trött, riktigt trött! Dagdrömmer om sömn o skulle kunna offra alla mina gråa hår bara jag fick sova någon eller några nätter i rad utan avbrott! Sen skulle jag oxå kunna offra allt o lite till i mina ägor bara lilleman fick bli frisk. Har ingen aktuell temp men numera räcker det med en "handpåläggning" för att snabbt avgöra hurvida han har feber eller inte o om man säger som så här, han var inte kall varken i natt eller nu på morgonen. Känns tröstlöst, hopplöst o maximalt bläigt!

Känner mig nudd på deppig..eller jag är nog en smula deppig. När vänder det till det bättre? Någon som vet - berätta gärna!

Dax för kaffe.

Åver-GÄSP-suck-änd-aot!