Vad sjukt illa..

..det känns att vakna upp med en huvudvärk som inte är av denna värld, som får pannbenet att kännas som svajande smörpapper då det onda lixom dunkar sig fram i takt med klockans enformiga tickande. Tror att den beskrivningen på hur mitt huvud känner sig just nu inte hade kunnat bli bättre..eller sämre..beror på hur man ser det. Men jag hoppas ett par koppar kaffe o en stunds vila vid senare tillfälle ska hjälpa tant att komma på fötter igen!

Andreas åker med Nils på inskolningen idag medans jag stannar hemma o "tar igen mig". Tanken var den tidigare oxå..att Andreas skulle åka själv. Men hade det inte varit för min onda knopp så hade jag säkert gjort som sist..smitit med i sista minuten iaf. Bara råkade ramla in i bilen precis då dom skulle till att åka - tokigt det kan bli ;)

Näe hörrni..Kaffe var det!

Si jo!