Kanske blir det en sladdis..

Det blidde nog lite för mkt av det goda för lilleman i går. Han smakade det mesta som kom i hans väg o det resulterade i många o långa magknips-prutt-attacker under natten. Men trots det så är vi inte helt väck idag. Han var på ett strålande humör då han vaknade i morse o hade väl tömt det som skulle tömmas om man säger som så. O själv vaknade jag till liv efter en promenad i tidiga ottan. Kallt men uppfriskande!

Precis innan jag gick till sängs igår så hörde jag ett oväsen utifrån. Lät som en skock djur..älgar kanske, som bara okynnesskrek eller hur man nu ska beskriva det. Mörkret ute gjorde det svårt att hitta ljudkällan men tillslut så lyckades jag finna den. Det var en hop ungdomar som stod ute på vägen utanför vårt hus o ja..skrek. Inte av ilska utan bara ändå. Gissar att alkohol var en bidragande orsak. Men kan ändå inte låta bli o undra varför. Vad var grejen lixom? "Vi ställer oss här o hoppar o skriker".."ja det låter ju som en jättebra o rolig ide". Men men..jag antar att man själv i sina yngre dagar inte alltid gjorde så kloka o genomtänkta saker då alkohol var med i bilden så man ska väl inte klaga. O händer det bara någon gång i bland så är det väl inte hela världen.

Lilleman ligger i detta nu o sover ute i vagnen. Andreas ligger o sover han med efter en natts arbete. Edward håller på att rita spökteckningar som mormor ska få nästa helg då vi åker upp till stugan. Blir ett litet försenat firande av spökafton som vi kallar det o ett förskottsfirande av mormors födelsedag som går av stapeln i slutet av november.

Själv så ska jag sätta mig med dagis o fritidsschema. Försöker tänka så positivt jag kan på det hela..att Nils i morgon börjar dagis o Edward på fritids, men det är svårt. Att det kommer att gå bra..det är jag nästintill säker på men det är mina känslor inombords som gör att det känns tungt. Tankarna på att min föräldraledighet är över för sista gången..det är bla det som sticker som en kniv i hjärtat. Nu ska man aldrig säga aldrig. Vem vet kanske "råkar det bli" en sladdis men nej, det finns inte med i vår planering just nu iaf. O sedan att Nils känns så liten. Han är ju min lilla bääs. Edward var precis på dagen lika liten då han började dagis o det gick bara fint. Men Nils känns så mkt mindre på ngt vis. Konstig känsla som jag inte kan styra över. Jaja..positivt tänk var det. Hej o hå vad jättekul det kommer att bli i morgon - tant jublar ;)

Hej på en stund!